Ge mig en sommarnatt. Ge mig ett 5-meters-leende & ett par förtrånga skor, som inte gör något bara jag går i dem bredvid någon som får mig att tänka på allt annat än skoskavet. Ge mig alla små små saker man inte lägger märke till särskilt mycket innan man aldrig mer får störa sig på dem, glädjas åt dem. Ge mig de första pinsamma timmarna tillsammans med någon som visar sig vara allt annat än pinsamma bara för att man visar sig trivas så utomordentligt i varandras sällskap. Och ge mig för all del chansen att förändra alla misstag jag ställt till med, bara för att jag varit för dum för att tänka på någon annan än mig själv. Vem har någonsin velat ha någon egoistisk?

Ge mig, mig själv tillbaka.


Fan vad det känns trist nu att vi bara inte kunde vara vänner. Jag förlorade någon i dig, jag vet inte om du ser mig som en förlust. Det är aldrig roligt att förlora en människa eller något överhuvudtaget, & ett krossat hjärta är ett sorgligt sätt att starta något nytt på.

Det är tydligt att du inte saknar mig i ditt liv, & jag saknar dig inte heller på ett sätt. Men ibland, som nu, kan jag inte låta bli att tycka det är så himla trist att vi inte bara kunde fortsätta vara vänner. För i dig hade jag en av mina bästa vänner, oavsett hur du kände om mig. Det är så himla trist. Så himla trist.